Fontana di Trevi/Trevifontänen

Trevifontänen är en av de vackraste och säkert den mest berömda fontänen i hela Rom. Trevis fontän är barockstil och ritades av arkitekten Niccoló Salvi. Tyvärr kunde Salvi inte beundra sitt arbete för att fontänen blev klar först 1762.

 

Huvudämnet i skulpturen är havet. I mitten har vi Okeanos eller Neptunus staty, kung av havet, som står på ett snäckskal draget av två hästar. En häst är lugn, den andra verkligen arg. De representerar havets ansikten: när det är lugnt och när det är stormigt. På de två sidorna finns det två andra stora statyer som representerar fruktbarheten och hälsan.

Det finns många intressanta myter om den. Jag väljer de tre mest berömda.

1)Myntkastande: Traditionen säger att turisten som kommer här måste kasta ett mynt om han önskar att komma tillbaka till Rom. Var försiktiga, mina läsare. Mynten måste kastas över axeln ner i fontänen, annars fungerar det inte! Var försiktiga med antalet mynt ni kastar.

Ett mynt betyder önskan att komma tillbaka till vackra Rom. Två mynt betyder att träffa en kille eller en tjej från Rom och ha mycket roligt med denna person. Men tre mynt betyder önskan att gifta sig i Rom med personen ni önskade innan. Men känna inte stressig om det. Ingen forskare har aldrig prövat att det verkligen fungerar.

Roms kommun tjänar varje år sjuhundratusen euros (sju millioner kronor) med mynt, nästan tre tusen euro varje dag. Ibland finns det personer som försöker att stjäla de där mynten. Gör det inte. Alla pengar går till välgörenhetsorganisation.      

 

2)Den ”Asso di coppe”. På den externa sidan av fontänen kan vi se en konstig staty som har inga samband med resten. Det finns många legender om det. Den mest intressanta är att bakom statyn under 1700-talet låg en frisör affär. Det var affären där arkitekten Salvi gick ofta för att raka sig. Men den där frisören, som alla frisörer och som många romare, pratade han för mycket och gjorde aldrig sin ensak . Varje dag frisören pratade och kritiserade vad som helst om fontänen: ”Jag skulle ha gjort så” eller ”Varför gjorde du så fult” eller ”Det blir inte en bra staty” etc. etc. När arkitekten verkligen blev trött på det, beslutade han att sätta den här statyn exakt där så att frisören inte kunde se fontänen någontinge och på så vis lämnade arkitekten i fred.

3)Il bicchiere dei fidanzati (parglas): Det var en tid när vattnet i fontän var så gott att man även kunde dricka det. På de där tiderna var det vana för ett par att gå dit  innan mannen lämnade för en lång resa (kanske ett krig eller för att leta efter jobb), Kvinnan tog lite vatten från fontänen, med ett aldrig använt glas och gav det till mannen för att dricka.. Och efter det skulle de ha kastet det på golvet så det gick i tusen bitar. Det skulle ha betytt evig lojalitet i förhållandet

Om ni vet en lite om italienares rykte här i världen så kan man undra hur väl den riten fungerade.

Annonser
Det här inlägget postades i Rom och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s